Lyssnat och lyssnar mycket på Twenty one Pilots därav mina senaste två rubriker.

 

Sen någon vecka tillbaka började jag minska sertralin och sedan började sätta in brintellix vilken jag ändå har förhoppningar för. Men under denna tid har mina listor på vad jag ska göra var dag blivit riktigt långa då om jag inte håller igång blir tankarna riktigt mörka, främst ett hejdå föralltid.

 

Varit inlagd två gånger de tre senaste veckorna och senaste gången var min värsta upplevelse någonsin, fick inte min ordinerade dos av sömnemedicin på kvällen. Lyckades skada mig på kvällen samt kämpade en timme för att inte försöka hänga mig och sedan larmade jag och de tog ut allt de kunde komma på att jag kunde använda.

 

Trots detta hade läkaren redan under natten bestämt att jag skulle bli utskriven, berättade ingående om mitt mående, mina tankar, mina planer som kommer och går. Hon lyssnade inte på ett ord. Då jag lämnade rummet och en annan som var närvarande vid mötet sa att jag är välkommen tillbaka sa jag att då kommer jag redan vara död. Ingen respons. 

 

Tidigare den kvällen blev jag misshandlad både verbalt och sedan fysiskt av någon jag såg som en nära vän tex slagen fram och tillbaka med påse med fyllda energidrycker över huvudet. Detta var i förrgår. Så nu har jag bulor och blåmärken, känner inte för att göra något åt det då jag inte orkar eller känner för att göra det värre eller trigga mer drama med denna människa. Då hon är drama deluxe.

 

Har ny samtalskontakt ännu en gång, får väl hoppas på att denna faktiskt kan ta kritik kring sitt arbete då jag säger ifrån då jag känner mig felaktigt behandlad. Än så länge har det endast blivit över telefon men har cykel nu så nästa vecka får det blir mitt mål.

 

Annars har jag självskadat på sistone, känner att det är "bättre" än något värre om än, såklart, inte bra alls. Har riktigt fina vänner som stöttar mig, men vill inte heller lägga denna börda på någon då jag måste lära mig hantera denna destruktivitet och impulsivitet som nu blivit väldigt frisläppt ännu en gång. Lärt mig mycket genom åren men väldigt svårt att hantera då det nu ändå känns nytt.

 

Sen, ang psyk och dess sugighet (i stort brist på bättre ord), trodde då jag att jag stod i kö för utredning av ytterligare diagnoser samt psykoterapi redan sen i somras då dem pratade om det. Men står inte i någon kö, så får väl börja tjata om det vilket man alltid får göra. Tjata, tjata, tjata.

 

Min mor kom iaf på besök från gällivare igår så är inte ensam och fortsätter med mina listor och daglig motion. Även börjat fundera på bröstförminskning då det tar otroligt på min rygg, men måste då gå på möte ang viktminskning då det annars kan bli komplikationer.

 

Sedan (och nu blir det lite too much information) så har jag fått tillbaka min sexlust men känner inte att jag vill dejta någon då jag är i detta mående. Men har haft någon myskompis, en nuvarande som jag verkligen uppskattar. Så det är ett stort tecken på bättre mående.