it started out as a feeling, which then grew into a hope
Förut var böcker min flykt från helvetet som var mitt liv, i nian till exempel då jag läste större delen av dagarna. Hemma, i skolan, på bussen. Då böcker var min ångestlindring. Jag saknar detta så det gör ont inom mig, kände mig precis som ovan. Nu är min koncentration sämst och jag försöker och försöker men det är så svårt, då brukade jag sitta i fönstret (bodde då i stan) men mitt sinne befann sig inuti boken i min hand. Just nu har jag ingen fristad, vars jag kan sitta i tystnad och försvinna för ett tag.
Jag har inte skrivit mycket om vad som egentligen händer då mitt mående varit som värst. Mina psykoser, overklighetskänslor och när tiden inte går som den ska, den kan hoppa mellan minnen och verklighet, när jag blivit handlingsförlamad och mamma hjälpt mig byta kläder om kvällen, hjälpt mig att duscha. Och minnesluckor, så många minnesluckor.
Ibland har jag trott att jag faktiskt är "galen". Men för att citera Girl, interrupted:
Sometimes the only way to stay sane is to go a little crazy.
You can be addicted to a certain kind of sadness. När jag känner mig ensammast i världen eller har den konstigaste mixen av känslor ever och allt jag lyckas göra är att gråta/gråtskratta/hulka så brukar jag lyssna på några låtar som betyder mycket för mig om och om och om igen och verkligen G R Å T A. Dessa:
Hachiko runs away - Jan A. P. Kaczmarek
The portrait - James Horner
Possibility - Lykke Li
The call - Regina Spektor
Over the rainbow (Glee cast version) - Glee cast
The scientist - Coldplay
Fix you - Coldplay
Let it go - Idina Menzel
Och utan någon tidigare betydelse för mig förutom känslan låten framför:
Say something - A Great Big World, Christina Aguilera
Kommentarer
Trackback
