amme -

Upd om mående

Fick som sagt börja med Lamictal sist jag var inlagd. Denna medicin har en väldigt lång insättningstid pga en biverkning, på ett av tusen, är en livshotande hudåkomma. Haha jag vet, jeeez. Men hittills har jag inte märkt några symptom på det + min moder äter också Lamictal. Så jag är inte spec orolig + tror verkligen denna medicin är vad jag behöver just nu.

Jag är inte längre deprimerad, vilket jag är himla glad över + stolt över. Jag känner även att jag växt som person efter allt jag gått igenom. Lider fortf av extrem ångest men mycket färre panikattacker vilket är väldigt skönt. Mitt största problem nu är min sociala fobi som är ett symptom från en längre depression + mina sömnsvårigheter vilket är kopplat till min extrema ångest + instabilt självförtroende + koncentrationssvårigheter + paranoia.

Jag fyller arton först i oktober vilket är tråkigt i detta fall pga vuxenpsykiatrin hade kunnat ge mig bättre professionell hjälp. Har ansökt om tidigare flytt men mest troligt kommer de inte ta emot mig än. Har däremot fått byta team på bup pga mina samtal alltför ofta blir till diskussioner pga icke- professionella/pålästa personer. Har inte fått träffa mitt nya team än, men känns iaf hoppfullt. Woop.

Hade min första praktikdag igår! Det var jätteroligt, min handledare tyckte jag var väldigt duktig (hihi). Jag är just nu placerad i sy-avdelningen så igår fick jag sy ihop jeanslappar, som jag antar ska bli till ett täcke/klänning/har ingen aning haha. Min handledare är helt fantastiskt duktig, hen har sytt årstidsklänningar som jag tror varit med i någon pjäs på Norrbottensteatern. Hur som helst: riktigt duktig!

Så, I guess that's about it. Hoppas ni mår bra och om inte - så får du gärna prata med mig ♥!

2014-04-16 @ 14:34:00 Psykisk ohälsa Permalink

Kommentarer

Postat av: Anonym

Det här låter nog hel skumt men jag vill bli inlagd. Jag tror att det vore bäst för mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Har du några bra tips?

Svar: verkl inte alls skumt! tycker det är starkt att våga erkänna att en faktiskt behöver hjälp!! jag vet dock inte hur gammal du är, men eftersom jag är under arton och inte har erfarenhet av vuxenpsyk så tipsar jag om barnpsyk. (vuxenpsyk är svårare att läggas in på, men lättare om en själv tar intiativ och ej blir tvångsinlagd.) lättaste och snabbaste sättet är att akutinläggas, eftersom bup är segt ang allt enligt min erfarenhet. jag har helt enkelt åkt till akuten med min mor och berättat om mitt mående och varför jag behöver läggas in. en får prata med en läkare och ibland måste en tyvärr vara väldigt envis, en gång fick tex min mamma säga till en ung läkare på skarpen. så om din förälder/föräldrar ej vet om situationen får du berätta så de åker in med dig + hjälper dig! du kan även fokusera på ditt mående då det känns som värst (om det inte känns så hela tiden <3) så de fattar allvaret, just för att du får prata med läkare och inte någon utbildad/som nödvändigtvis har insikt i psykisk ohälsa. åk in så fort som möjligt och skjut snälla inte upp det, lycka till och hoppas mitt svar hjälpte <3

mutta.blogg.se

2014-06-01 @ 17:01:43

Postat av: Anonym

Ditt svar var jätte bra, det ända problemet är nog jag. Jag är 15 så det är barnpsyk som gäller men jag har så himla svårt att prata med mina föräldrar om detta. De känner till att jag mår dåligt men det är fortfarande svårt. Jag måste nog samla lite mod och se om jag lyckas få ur mig det. Tack ialla fall för det jätte bra svaret

Svar: jag brukar bli så känslosam då jag pratar om mitt mående/berättar om det till någon vilket gör det väldigt svårt. så jag brukar skriva ner det istället och läsa upp, vilket jag tycker hjälper jättemycket! det har också tagit mig lång tid att faktiskt våga prata om mitt mående i helhet, så ge inte upp och om det tar tid så gör det det, bara du inte ger upp <3

mutta.blogg.se

2014-06-01 @ 22:36:49

Trackback