Sådär naket, avklätt, ni vet, ärligt. En sådan blogg vill jag driva, men det är så svårt. Att våga vara ärlig, att inte bry sig om eller iallafall klara av vad som tycks om det. Jag har vågat ibland, jag har vågat skriva ut om hur jag haft det, har det, hur jag mår men inte riktigt helt, vissa delar vill en glömma, hoppa över, låtsas att de inte existerar. Och efteråt, alltid, efter jag vågat ta ett steg fram slungas jag fem steg tillbaka. Nu är jag rätt så långt bak igen, men jag vill blogga och försöka vara ärlig men jag vill inte länka och länka utan den finns bara här, för mig och för de som frågar eller hittar.

 

Eftersom detta är bloggens första inlägg, bloggen mutta, tänkte jag skriva om mig själv och om namnet. Först om namnet - jag vet inte, ville mest bara ha något enkelt och kort, som Nettan. Hon har helt enkelt bara sitt namn men alla har inte sådan tur så jag tänkte väl att mutta är ett ord jag tycker om och är roligt att säga, dessutom rätt så tabu. Kändes lite roligt. Och vem är jag, skulle vela kopiera in mitt personliga brev som jag skrev till min mentor här, för det kändes väldigt jag men det lämnades in och är väl för långt för detta tillfälle. Men lite om mig:

 

Mitt namn är Amalia, det namnet bar även min mormors mormor. Jag fyller sjutton i oktober och jag bor just nu med min pappa och hans sambo Ingela. Kommer bo hos min moder så fort hon kommer tillbaka till Luleå, hon är kvar i Västerås där jag skulle gå skola men det blev inge bra så jag kom tillbaka till Luleå. Staden som jag älskhatar, hatälskar. Jag lider av depression och även mest troligt bipolär sjukdom typ två. Jag kämpar mot/med (?) självmordstankar och panikattacker. Jag tycker om att läsa, att teckna, halvgamla filmer, sagan om ringen, harry potter, jag älskar serier och feminism, bubblig choklad, chokladmjölk, månen, konstiga/knäppa böcker/filmer till exempel Liftarens guide till galaxen, jag fascineras av rymden och av havet. Jag har världens gulligaste och mysigaste katt vid namn Vilja, hon är tyvärr även hon kvar i Västerås men de kommer upp till Luleå om någon vecka så det längtar jag till.

 

Mer ids jag inte skriva på detta textiga första inlägg.