don't trust a perfect person and don't trust a song that's flawless, honest
Lyssnat och lyssnar mycket på Twenty one Pilots därav mina senaste två rubriker.
Sen någon vecka tillbaka började jag minska sertralin och sedan började sätta in brintellix vilken jag ändå har förhoppningar för. Men under denna tid har mina listor på vad jag ska göra var dag blivit riktigt långa då om jag inte håller igång blir tankarna riktigt mörka, främst ett hejdå föralltid.
Varit inlagd två gånger de tre senaste veckorna och senaste gången var min värsta upplevelse någonsin, fick inte min ordinerade dos av sömnemedicin på kvällen. Lyckades skada mig på kvällen samt kämpade en timme för att inte försöka hänga mig och sedan larmade jag och de tog ut allt de kunde komma på att jag kunde använda.
Trots detta hade läkaren redan under natten bestämt att jag skulle bli utskriven, berättade ingående om mitt mående, mina tankar, mina planer som kommer och går. Hon lyssnade inte på ett ord. Då jag lämnade rummet och en annan som var närvarande vid mötet sa att jag är välkommen tillbaka sa jag att då kommer jag redan vara död. Ingen respons.
Tidigare den kvällen blev jag misshandlad både verbalt och sedan fysiskt av någon jag såg som en nära vän tex slagen fram och tillbaka med påse med fyllda energidrycker över huvudet. Detta var i förrgår. Så nu har jag bulor och blåmärken, känner inte för att göra något åt det då jag inte orkar eller känner för att göra det värre eller trigga mer drama med denna människa. Då hon är drama deluxe.
Har ny samtalskontakt ännu en gång, får väl hoppas på att denna faktiskt kan ta kritik kring sitt arbete då jag säger ifrån då jag känner mig felaktigt behandlad. Än så länge har det endast blivit över telefon men har cykel nu så nästa vecka får det blir mitt mål.
Annars har jag självskadat på sistone, känner att det är "bättre" än något värre om än, såklart, inte bra alls. Har riktigt fina vänner som stöttar mig, men vill inte heller lägga denna börda på någon då jag måste lära mig hantera denna destruktivitet och impulsivitet som nu blivit väldigt frisläppt ännu en gång. Lärt mig mycket genom åren men väldigt svårt att hantera då det nu ändå känns nytt.
Sen, ang psyk och dess sugighet (i stort brist på bättre ord), trodde då jag att jag stod i kö för utredning av ytterligare diagnoser samt psykoterapi redan sen i somras då dem pratade om det. Men står inte i någon kö, så får väl börja tjata om det vilket man alltid får göra. Tjata, tjata, tjata.
Min mor kom iaf på besök från gällivare igår så är inte ensam och fortsätter med mina listor och daglig motion. Även börjat fundera på bröstförminskning då det tar otroligt på min rygg, men måste då gå på möte ang viktminskning då det annars kan bli komplikationer.
Sedan (och nu blir det lite too much information) så har jag fått tillbaka min sexlust men känner inte att jag vill dejta någon då jag är i detta mående. Men har haft någon myskompis, en nuvarande som jag verkligen uppskattar. Så det är ett stort tecken på bättre mående.
sometimes you got to bleed to know that you're alive and have a soul
Yo. Just nu mitt i medicinjusteringar, vilket fick mig att känna mig nästintill hypoman första två veckorna då jag började trappa ned sertralin men sedan blev det orkeslöshet. Även otrolig impulsivitet samt destruktivitet, även riktiga mörka tankar. La in mig på akutpsyk för två veckor sen vilket ändp kändes som ett "avbrott" men även en bekräftelse på att min mående är "riktigt" då jag själv förminskar det alltför ofta.
Annars så har jag iom att jag nu bor själv rensat hela lägenheten och börjat fixa lite fint, vilket känns så bra. Blir även att tapetsera om i hall och vardagsrum och även byta golv i alla rum förutom köket. Inte känt innan att jag skulle klara av att faktiskt bo själv så känns fantastiskt och känner mig så otroligt mycket mer självständig.
Nyligen skrev jag ett inlägg just kring steg för att försöka ta sig upp ur sin depression, vilket jag är stolt över ändå. Börjat skriva mer om just psykisk ohälsa på min instagram vilket hjälper mig, genom att vara såpass öppen. Här är några av mina listor, tagit allt steg för steg och har tagit tid. Nu tar jag promenader varje dag och cyklar otroligt mycker mer, vilket är väldigt uppfriskande.
En månad har jag nu kört helt utan bh vilket är så bekvämt. Kan ha roligare kläder utan bh-band som "förstör", behöver inte köpa bhs för kring tusen kronor, börjat hjälpa mig komma över mitt komplex kring dem. ÄR SÅ SKÖNT.
Även spontanklippt håret och ÄLSKAR DET, så fräscht, iallafall lite mindre som en pälsmössa. Har tidigare alltid gått med uppsatt hemma och nu kan jag låta det vara fritt och glatt. Känner även att det passar mig så otroligt bra.
Slänger in en liten gullebild på mig och Vilja här. Mvh catlady, know and own it.
Sedan, hör och häpna, lagade HELT SJÄLV en maträtt från Linas Matkasse som min mor bjöd på. Blev lite misstag här och där, såklart pga kass i köket, men lyckades rädda det ändå.
Sen har jag skaffat en så otroligt fin och underbar vän, vid namn Alvin. Han brukar komma förbi och bara kolla till mig då jag mår dåligt, så genuin och genomgod.
Faktiskt gjort min egna "frälsarkrans", med sådant som betyder för mig. Då kör vi från vänster till höger, min depression och ångest som jag försöker distansera från mig som person därav skyddande pärlor runtom. Sedan kommer min aura, vilken alltid är väldigt blå för lugn och grön för kreativitet. Rosa är för barnet inom mig och en påminnelse att alltid låta henne vara närvarande. Efter det har vi det vakande ögat, står för min spiritualitet vilken hjälpt mig genom riktigt hemska perioder i mitt liv. Sist men absolut inte minst har vi universum, min fascination, nyfikenhet och intresse att lära mig mer.
Ovan har vi en av mina nuvarande favvolåtar! Nedan kommer ännu en.
Självklart blev jag introducerad till denna av drak-avsnittet i Rick & Morty, men så skön och lugn och chill. Älskar.
Så avslutar vi med missarna, primadonnan och vackraste Vilja och så knäppa men gulligaste Soki. Som visst, så mys då dem är så sociala men alltså, ibland. Men då jag mått dåligt kommer dem alltid och ska trösta.
Tänkt skriva ett inlägg endast om mitt mående men får se när jag känner för det, gått väldigt upp och ned och försöker fixa med psykiatrin för utredning för ytterligare diagnoser samt psykoterapi då jag har några trauman att bearbeta. Både kring nära/kära och död, även våldtäkt och övergrepp.
MEN för att inte sluta med något sådant nedstämmande bjuder jag på ännu en bild på mitt älsk. Även ett stort tips att börja med, en tacksamhetsbok.
